Jag kommer inte bli gammal
Jobbintervjun gick bra, dom skulle kolla om jag fanns i polisregistret, vilket skulle ta tio dagar, sen om dom fortfarande är intresserade av mig, så blir det en till intervju, fast den skulle vara längre, och med en handläggare. Jonas (stoffes morbror) körde mig till malmö. :) Vi pratade lite om det här med bebis försöken, och hur avundsjuk jag är på mina vänner som är gravida eller har barn. Han lyssnade väldigt bra, och kom inte med korkade råd eller dumma kommentarer. Han och hans fru försökte själv i flera år innan dom fick sin dotter. Jag känner mig väldigt uppgiven emellanåt, och tänker att fan nu orkar jag inte med det här mer! Och vill bara kasta ut fertilitetsmedicin och provsvar och allt annat skit, genom fönstret. Men så finns det en så stark längtan efter barn inom mig, som pulserar och bränner hela tiden. Då är det svårt att ge upp.
Minns ni att jag sa att vi skulle titta på en fyra? Hyresvärden ringde idag och sa att vi fått den, om vi fortfarande ville ha den. Vi sa att vi skulle tänka igenom det och höra av oss imorgon. Hyran är jätte billig, så det är synd att tacka nej, men jag hatade verkligen dom fula plastmattorna... Jonas sa att vi kunde fråga hyresvärden om vi kunde sätta in klick golv (heter det så?) istället, och sen dra av det på hyran. Men tror inte han kommer gå med på det... Privata hyresvärdar är... speciella... De jag har träffat, iallafall. Vi ska iaf diskutera det idag, när älskling slutat jobba. Men jag flyttar inte in med dom golven. NEVER.
Över till något annat... Jag tror inte jag kommer bli gammal. Jag kan inte se det framför mig. Det betyder inte att jag inte vill bli gammal, klart jag vill. Men jag kan bara inte se det. Det känns inte som att jag kommer bli en gammal tant. Det känns som att jag kommer dö ung. Jag pratade med psykologen om det igår. Han frågade om det är något jag börjat känna nu, sen pappa gick bort. Men nej, jag har alltid haft den känslan, tyvärr. Stoffe pratar ofta om vad han längtar till när vi är gamla. Att vi har ett fint hus, med många barn och barnbarn, och är lyckliga, såklart. Det låter väldigt fint. Jag hoppas det blir så. Jag kan bara inte se det framför mig.
Minns ni att jag sa att vi skulle titta på en fyra? Hyresvärden ringde idag och sa att vi fått den, om vi fortfarande ville ha den. Vi sa att vi skulle tänka igenom det och höra av oss imorgon. Hyran är jätte billig, så det är synd att tacka nej, men jag hatade verkligen dom fula plastmattorna... Jonas sa att vi kunde fråga hyresvärden om vi kunde sätta in klick golv (heter det så?) istället, och sen dra av det på hyran. Men tror inte han kommer gå med på det... Privata hyresvärdar är... speciella... De jag har träffat, iallafall. Vi ska iaf diskutera det idag, när älskling slutat jobba. Men jag flyttar inte in med dom golven. NEVER.
Över till något annat... Jag tror inte jag kommer bli gammal. Jag kan inte se det framför mig. Det betyder inte att jag inte vill bli gammal, klart jag vill. Men jag kan bara inte se det. Det känns inte som att jag kommer bli en gammal tant. Det känns som att jag kommer dö ung. Jag pratade med psykologen om det igår. Han frågade om det är något jag börjat känna nu, sen pappa gick bort. Men nej, jag har alltid haft den känslan, tyvärr. Stoffe pratar ofta om vad han längtar till när vi är gamla. Att vi har ett fint hus, med många barn och barnbarn, och är lyckliga, såklart. Det låter väldigt fint. Jag hoppas det blir så. Jag kan bara inte se det framför mig.
Kommentarer
Trackback
