Trouble is a friend of mine

Känner mig väldigt väldigt osocial just nu. Eller ja, jag har känt så ett bra tag. Och allt verkar så litet och betydelselöst. Man läser och hör om vänner och bekanta som tjaffsar och den sa det och hon sa det och fan vet allt... Vad är meningen? Jag bryr mig inte. Ingenting är viktigt längre.

Jag inser att bloggen blivit deppig, men som jag skrivit förr, så skriver jag den endast för min egen skull. Det är terapi för mig. Det är att bevara minnen. Det är inte för er som läser. Så orkar ni inte med det, så läs inte.
Du vet vem du är...

Älskling jobbar, och jag blev lovad igår att vi kanske skulle gå på bio ikväll. :) HOPPAS! Vill se komissarie späck. Den verkar vara bra. Vi köpte ny bil igår förresten, en kombi bil. Skönt när man ska ta hundarna med sig nånstans, eller när man ska shoppa. :)

Någon som kan berätta hur man lägger in youtube klipp? Ni är ändå rätt många som läser min blogg, så nu får ni fan kommentera och berätta hur man gör. NU.


NU!

He's there in the dark
He's there in my heart
He waits in the wings
He's gotta play a part
Trouble is a friend
Yeah
Trouble Is a friend of mine
So don't be alarmed
If he takes you
By the arm
I won't let him win
But I'm a sucker for his charm
For his charm
Trouble is a friend
Yeah
Trouble Is a friend of mine
Ahh



Koma

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag försöker komma på en bra ursäkt till att jag inte bloggat. Men sanningen är att jag inte har orkat. Jag skrev sist att jag skulle stanna i min koma av sorg, det gjorde jag också. Låste in mig själv från allt och alla, och bara grät. Flera dagar i sträck. Tro det eller ej, det är rätt lätt att göra.
Det är så svårt att orka göra någonting just nu. Jag är så sorgsen hela tiden att jag tror att det snart ska komma en tragisk violinsymfoni runt hörnet. Och jag får skuldkänslor över att jag skiter i allt. Sorg är en hemsk sak. Det svartnar allting man förr tyckte om, gör saker man ogillar värre, och man orkar inte bry sig. Förtvivlan och ångest. "Aldrig mer..." repeteras om och om igen i mitt huvud. Aldrig mer kommer vi se varann. Aldrig mer kommer vi prata. Aldrig mer kommer jag få känna dina kramar. Aldrig mer...
Repeat...

Jag saknar dig så jävla mkt...

I wake up in the morning and I wonder
Why everything is the same as it was
I can't understand, no I can't understand
How life goes on the way it does

Why does my heart go on beating?
Why do these eyes of mine cry?
Don't they know it's the end of the world?
It ended when we said goodbye

Don't they know it's the end of the world?
It ended when we said goodbye

RSS 2.0