In Your Face

Jag saknar dig så mycket,det går inte ens att försöka förklara hur mycket!!!!!!!!!! Varför måste det vara såhär!?? Man ska inte behöva begrava sin pappa när man är 20 år!!!!!!!!!!!!!!! Vart fan är du!? Jag är här och jag dör pappa!!!!!!!!! Folk ser det inte men jag dör!!! Jag orkar inte vara utan dig! Varför måste du vara borta? Varför måste du vara död? Vad fan ska jag göra nu? Ska jag bara fortsätta nu? Låta detta gå mig förbi, låta dig vara död? Är det det som är meningen!? Jag är så trött på att gråta, jag är så jävla trött på att vara ledsen jämt, var fan är du!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Varför måste det vara såhär!!!!??? Jag älskar ju dig, du ska för i helvete vara här!!!!!!!!

Idag är jag på bättre humör, för jag och mamma är sams igen. :)
Och Rickard har fått lägenhet så han ska flytta ifrån oss, (han bodde här ett tag). Har varit roligt med sällskap men ska bli roligt att kunna gå naken hemma igen. (haha nej jag gör faktiskt inte det...) Och imorgon är det lön, och imorgon ska jag hämta ut min pergotime, sista kuren jag ska ta. :) Sen blir det förhoppningsvis sprutor, annars bytar jag gyn. Och på fredag är det festival och då ska jag, mamma och älskling kolla i stånd och äta varma munkar, GOTT! Så ja, idag är jag lite glad.lPlus att jag har övertalat älskling att vi ska behålla Bob. (Den svarta kattungen).
Fast han behövdes inte övertalas särskilt länge, för han avgudar Bob lika mkt som jag. :) Stoffe hatar bara kattlådorna, det är därför han inte ville behålla Bob innan. Men jag har lovat att sköta det, tills jag blir gravid, sen får han ta över tills jag fött. :)

Ni får be en bön för mig ikväll att pergon ska fungera denna gången, och att jag blir befruktad, haha. :)


Nu blev jag lite ledsen igen. Önskar pappa var här, är så mkt jag vill säga honom...
Glömde förresten berätta att jag var och hälsade på pappas grav, SJÄLV, för första gången. Gjorde det för nån vecka sen. Grät som en gris, och pratade med pappa. Kändes lite knäppt att prata med sig själv, men jag tror han hörde. Det hoppas jag att han gjorde.

Jag älskar dig så, och i varje leende jag får, finns den kärleken för dig. Du är världens bästa pappa. Jag saknar dig så mkt att jag nästan exploderar. Jag önskar du var här. Det känns som om jag redan sagt allt som finns att säga, som om alla ord tagit slut, ändå känns det som att det finns miljontals saker jag vill säga dig.
I varje leende, i varje tår, i varje skratt, i varje sår, i varje dröm, i varje sorg, i varje dag, i varje natt, i alla stunder i mitt liv, så saknar jag dig. Du finns. För mig dör du aldrig. Du är aldrig död. Du dog inte. Jag älskar dig.

Du finns.

Snart tre dagar sen jag pratade med mamma sist... jag saknar henne jätte mkt, men jag ger mig inte denna gången.  Eftersom hon inte står upp för sig själv så får någon annan göra det, och eftersom jag verkar vara den enda som oroar sig för mamma, så får ju jag göra det. Då får hon hata mig för det, hon får hata mig för all framtid. Jag lovade pappa på sjukhuset att jag skulle ta hand om mamma, vad som än hände. Jag bryter inte det löftet. Hon får hata mig så mycket hon vill.... för min åsikt är formad av kärlek...


Är jätte förkyld, feber och ont i halsen, totalt igen täppt i näsan. :( Alvedon och panodil funkar inte... dom brukar inte fungera för mig, kanske är resistent eller något... men får ju inte ta den andra medicinen tsm med mina tabletter. Men jag gör det fan snart ändå...

Måste berätta något äckligt sorgligt! Den grå-randiga kattungen som vi kallade Ceasar, han dog igår. Han började bli hängig i förgår, så jag försökte tvinga honom att dricka lite vatten, men han ville bara sova i min famn. Jag ringde till veterinären som sa att vi skulle avvakta och se. Jag hade lite antibiotika som missy (kattmamman) fick förra året när hon hade problem med magen. Gav honom bara en fjärdedel, vågade inte ge honom mer. Han blev piggare ett tag, och han åt, drack och lekte med Bob (brorsan). På morgonen när jag skulle ge Ceasar mer medicin, så låg han på golvet helt utsträckt med munnen öppen. Jag började direkt gråta och ropa på Stoffe, jag visste direkt att han var död, jag visste bara det. :( Stoffe kom in och kollade, och sen kramades vi. :( Stoffe la honom i en sko kartong och begravde honom. Skit hemskt. :( Stackars lille misse. Börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Bob började bli hängig igår, så jag gav honom direkt medicin, och jag gav honom en halv tablett. Var rädd att det skulle vara för mkt, men jag vågade inte vänta som med Ceasar. Och idag är Bob precis som vanligt. Men jag tänker fortsätta ge honom medicin i ett par dagar. För säkerhetsskull.
Han är så mysig, han älskar att ligga uppe på mina bröst och sova. :) Han ligger där just nu och spinner.
Tycker så synd om honom att hans bror är borta. :(

Jaja, nu ska jag ut med hunden. Älskar att ta långa promenader med Lufsen när det regnar. Älskar att känna regndropparna smälla mot huden. Ja jag är konstig...

Hejsvej...

Jag har inte skrivit på länge, men det är för att vi har flyttat nu och hade inget internet. Det kom igång igår, och då skulle det egentligen vara igång redan den 1 augusti, när vi flyttade in. Hem telefonen funkar fortfarande inte, fast att teknikern som var här igår sa att den skulle komma igång om tio minuter. Jo visst... SUCK!

Mamma har lovat att hon ska följa med till gynekologen nästa gång jag får tid dit (förhoppningsvis nästa vecka), och om gynekologen då fortfarande vägrar ge mig pergotime tillsammans med Ovitrelle så skulle mamma slå ner henne. Det hoppas jag i för säg att hon inte gör, men skälla på henne kan hon ju göra.

Ja suck och skit... Tänker mkt på lilla Vicky som fött sin fina Zander! Fy satan vad avundsjuk jag är på henne :) Är så glad för er skull. Hoppas det är min tur snart...

....Flytten är avklarad, och vi trivs som fiskar i vattnet här. :) Grattis till världens bästa vicky, som fött en riktig sötnos! Han kommer bli en hjärtekrossare, jag ser det redan nu. ;)

Idag sker det inte så mkt,vi ska åka och handla lite småsaker.
Får uppdatera senare.