In Your Face

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag försöker komma på en bra ursäkt till att jag inte bloggat. Men sanningen är att jag inte har orkat. Jag skrev sist att jag skulle stanna i min koma av sorg, det gjorde jag också. Låste in mig själv från allt och alla, och bara grät. Flera dagar i sträck. Tro det eller ej, det är rätt lätt att göra.
Det är så svårt att orka göra någonting just nu. Jag är så sorgsen hela tiden att jag tror att det snart ska komma en tragisk violinsymfoni runt hörnet. Och jag får skuldkänslor över att jag skiter i allt. Sorg är en hemsk sak. Det svartnar allting man förr tyckte om, gör saker man ogillar värre, och man orkar inte bry sig. Förtvivlan och ångest. "Aldrig mer..." repeteras om och om igen i mitt huvud. Aldrig mer kommer vi se varann. Aldrig mer kommer vi prata. Aldrig mer kommer jag få känna dina kramar. Aldrig mer...
Repeat...