In Your Face

Är på as dåligt humör idag och har inget att dela med mig av faktiskt... Känner för att sljuta mig själv, allvarligt talat. Men det orkar jag inte.

Could have been a night like any other
One of us has to drive, one of us gets to think
I'll force a laugh to break the silence
It's going to get harder still before it gets easy
You can't keep safe what wants to break

I'm alone in this
I'm as I've always been
Right behind what's happening
She's lost in this
She's like she'll always be
A little far for me to reach

Hela lägenheten var full av pojkar igår, det dansades kinect och drack lite öl. Var skit roligt. :) Hur lägger man in egna filmklipp? Svara nu, ni är många som läser! Fegisar. ;)

Det var mysigt igår när stoffe kom hem,  tända ljus överallt, lagad mat och efterrätt, vi bara mös och njöt av varandras sällskap. Båda två var trötta efter jobb så vi gick och la oss ganska kort därefter, men imorgon är båda lediga och då ska vi förhoppningsvis hitta på något roligt.

Jag känner att jag verkligen behöver något att se fram emot just nu. För allt är så deppig och eländigt och jag behöver något att längta till...


Har gått och nynnat på en låt hela veckan som jag, mamma och pappa brukade sjunga och nynna... (ja finns många) Kunde inte komma på vad den heter, men hittade den imorse, och jag började gråta direkt.. konstigt att en låt kan väcka så mycket olika känslor... eftersom att mamma och pappa alltid lyssnade på musik när jag var liten, så förknippar jag så mycket musik med dom, och deras kärlek till mig... hela min barndom är förknippad med diverse artister och låtar... kan dock inte hitta den på youtube, men det är iallafall Danne stråhed med Wizex - störst av allt är kärleken. Nu när jag lyssnar på den så kan jag höra mamma och pappas röster i mitt huvud som nynnar till den medans dom kramas och pussas... (saknad,saknad,saknad.)

Störst av allt är ändå kärleken
mest av allt vill jag behålla den
Vi kan bygga den på framtiden
där tror jag den håller länge än
Om du saknar mig ikväll igen
då ska du veta att jag längtar hem
Störst av allt är ändå kärleken
mellan dej och mej min hjärtevän

Idag är det 9 månader sen jag sa farväl till pappa på sjukhuset... 9 månader sen jag sist fick krama honom, pussa honom, hålla hans hand... fy fan... fan vad livet suger... du var alltid den som höll mitt huvud ovanför ytan, och när allting var svårt och jag ville ge upp, då fanns du alltid... om jag inte får träffa dig igen så skjuter jag mig själv. Ja det gör jag nog. Ja du får bli arg på mig, det bryr jag mig inte om. Jag vill bara vara hos dig.
Jag är ganska säker på att är döende av saknad...

Well you're just across the street,
Looks a mile to my feet,
I wanna go to you.

Funny how I'm nervous still,
I've always been the easy kill
I guess I always will

Could it be that everything goes round by chance (chance)
Or only one way that it was always meant to be (be)
You kill me you always know the perfect thing to say,
hey hey, hey hey
I know what I should do but I just can't walk away

I can picture your face well
From the bar in my hotel
I wish I'd go to you

I pick up put down the phone
Like your favorite heat miser song goes:
It's just like being alone

Oh God
Please don't tell me this has been in vain (vain)
I need answers for what all the waiting I've done means (means)
You kill me you've got some nerve but can't face your mistakes,
hey hey, hey hey
I know what I should do but I just can't turn away

So go on love
Leave while there's still hope for escape
Gotta take what you can these days
There's so much ahead and so much regret

I know what you wanna say (I know what you wanna say)
I know it but can't help feeling differently
I loved you and I shoulda said it but tell me just what has it ever meant

I can't help it baby this is who I am (am)
I'm sorry but I can't just go turn off how I feel (feel)
You kill me you build me up but just to watch me break hey hey, hey hey
I know what I should do but I just can't walk away.

Känner mig otroligt nostalgisk, och om det finns en enda låt ni borde lyssna på som jag lägger in - så är det denna:

To make a mountain of your life is just a choice
But I never learned enough to listen to the voice that told me

Always love
Hate will get you every time
Always love
Don't wait 'til the finish line

Slow demands come round
Squeeze the air and keep the rest out
It helps to write it down even when you then cross it out

But always love
Hate will get you every time
Always love even when you want to fight

Self-directed lives
I want to know what it'd be like to aim so high above
Any card that you get dealt you

Always love
Hate will get you every time
Always love
Hate will get you

Slutade jobba sex, har handlat hem lite mat och ska nu bara slöa framför datorn och teven... stoffe slutar inte förrän 23:15! :(

Min kropp har blivit helt störd tack vara dom nya tabletterna... har mensvärk och det liksom gör ont i slidan... alltså i benet, heter det venusberg? Ja det gör iallafall ont, det strammar till emellanåt... jag har iallafall slutat blöda, eller ja, det var ju aldrig rött blod, bara rosa brunt blod... ja jag vet, skit äcklig information, haha. Men jag skäms inte för mycket, det får ni bli vana vid. RMC har fortfarande inte hört av sig. :( Är väl typ 4:e veckan nu? Ja det är egentligen inte lång tid, men har man försökt bli gravid i över två år, så är det väldigt lång tid. Sen när man väl blir gravid, då ska man gå och oroa sig för missfall och missed abortion, sen ska bebisen bakas i 9 månader innan den kommer ut och kan bli kramad och pussad på. Så fyra veckor är ju skit mycket. Om man räknar med all annan tid tills bebisen faktiskt kommer. Men en sak i taget...

Nog babblat. :) Puss

Nu kommer bilderna... filmade lite också, men vet inte riktigt hur man lägger in vanliga filmer? Jaja jag provar, funkar det inte så får ni säga till. :) Tagna med nya kameran.

Stoffe och Micke (stoffes kusin) spelar ett äventyrs spel.


Stoffe dansar, hans lillasyster Emelie sitter bredvid och väntar på sin tur.



Nehe gick inte att lägga in film. Hur gör man det då?

Stoffe köpte ett nytt spel till sitt kinect (det han köpte igår), detta spelet är något fight spel... skit tråkigt verkar det vara men. :P Micke och Becca var här väldigt länge igår, vi hade jätte roligt! Tog några bilder på när vi spelade, ska lägga in dom sen. :)

Idag blir det väl bara film eller nåt... är trött och mår lite illa... vi ska till pappas grav idag och lägga blommor också... jag kan inte ens beskriva hur jobbig denna dagen är, och att det ska vara såhär för alltid!  Fy fan. Kunde dom inte ha plockat bort farsdag... ja jag är egoistisk, jag orkar inte med denna dagen...

Stoffe köpte kinect idag, till xbox. Så han, hans lillasyster och lillebror har dansat hela dagen typ... jag köpte en ny digitalkamera, en rosa från sony (carl zeiss cybershot DSC W320 Rosa färg) men har inte hunnit prova den än för den håller på att laddas. Så får vi hoppas att jag kommer bli bättre på att lägga in bilder. Nu ska snart vi fyra (och kanske Micke och Becca också) se film och äta godis. Hoppas ni har en bra helg. :)

Nu kommer snart Stoffe hem, sen ska vi sticka till Rosa. Ha en bra helg alla!

På söndag är det fars-dag.... och du är inte här. Detta året har jag ingen far att fira, att krama om, att köpa present till, att äta kakor med. Det gör så ont och det är så svårt att förstå... Nu har du snart varit borta i 9 månader... 9 månader! Det känns inte bättre. Det känns tomt... apatin avlöser förtvivlan, dom går hand i hand och bytar plats med varann med jämna mellanrum. Ute är det grått och trist och mörkt, och kvar finns bara tomhet. Fan vad jag saknar dig. Jag saknar allt som inte ens går att beskriva i detalj... hur du kammade ditt våta hår med din silverkam, hur du lät när du nös, hur dina händer såg ut... att se dig krama mamma och dra in hennes doft och le åt hur gott hon luktar... Gud vad jag saknar dig. Jag saknar dig så mycket att jag inte vet vad jag ska göra med all saknad. Den överrumplar mig och ibland tar den mig på sängen. Jag kan sitta och se tv sen kommer jag bara på något om dig och så värker det ända in i roten av min själ. På min praktik i förgår så spelades Danne stråhed på skiva, alla låtar du sjungt med i, nynnat till, dansat med mamma till... tårarna höll på att forsa ut när jag satt och matade en gammal tant. Varför måste det vara såhär? VARFÖR MÅSTE DU VARA DÖD!!!!!! Jag var tvungen att låsa in mig på toaletten och försöka plocka ihop bitarna av mitt hjärta.

Ibland sitter jag bara och gråter och säger "jag vill inte, jag vill inte" om och om igen. För jag orkar inte. Jag vill att du ska vara här.  Jag hatar att du är död, jag hatar att du inte kommer tillbaka, jag hatar att det inte finns ett jävla skit jag kan göra åt det!!! Nostalgin biter tag i mig ibland och jag börjar gråta som ett barn. Igår tänkte jag på hur sommaren alltid var i vår trädgård, och hur du sprang omkring mellan huset och garaget, brunbränd med skjorta på dig, med jeans på eftersom att du aldrig någonsin gick i shorts hur varmt det än var ute. Jag tänkte på hur du och mamma alltid satt i trädgården och drack kaffe och bara njöt av livet. VARFÖR MÅSTE DET VARA ÖVER?! Jag saknar hur du alltid sa "hej min lilla tös" så fort jag klev in genom dörren!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag saknar hur du alltid sa "du är pappas lilla flicka, ja mammas också, men mest min". DET GÖR SÅ ONT ATT JAG TROR JAG KOMMER DÖ!!! Min enda önskan i hela världen är att du ska komma tillbaka. Jag kan till och med avstå från att få mitt efterlängtade plus på stickan, bara du kommer tillbaka!!! Jag kan leva utan ett ofött barn, även om den sorgen också knäcker mig, men att leva utan dig är värre. Och jag vet att det är att gradera helvetet, men jag är ju i helvetet. Jag hade gett vad som helst, gjort vad som helst, sagt vad som helst, bara du kom hem igen. För du hör hemma HÄR. Du hör hemma i mitt barndomshem med mamma, i skjorta och slitna jeans, öl mage och solbränd kropp, med svartbrunt tjockt hår!!! Du hör hemma här med ditt skratt och dina urkassa skämt, med din omtanke och kärlek och vänskap!!! Det var inte meningen att du skulle dö. Cancer händer inte oss, det fick inte hända men det hände och nu är det bara meningen att jag ska klara mig utan dig. Bara sådär.
20 år av kärlek, omtanke, vänskap,tröst, tillit, kommunikation och stöd, finns inte i framtiden. Du finns inte mer.

Visst kan jag leka filosof och tro på att du finns med mig andligt, men jag tror ju inte på sånt egentligen. Det vet du om. Du och mamma gjorde. Mamma gör fortfarande. Jag beundrar henne för det. Och det är nog bra för henne att tro att du är med oss. Men jag är för logisk, jag VILL tro på andar och tecken med mera, men du är bara borta. Det gör mest ont. Du är bara borta, på en millisekund så var hela du bara borta. Du ekar kvar och det försvinner aldrig, men du är borta. Nu existerar du bara i mitt minne, i foton, i videofilmer, i min själ. Men du finns inte hos mig mer. Jag kan inte ringa dig längre. Jag kan inte hälsa på, jag kan inte höra dig, jag kan inte se dig. Och det gör så ont att jag nästan dör. Dom flesta tror att jag menar psykiskt när jag säger att jag dör av sorg, och det är till viss del sant, men för det mesta känns det fysiskt. Tänker jag på att vi inte ses igen så får jag ångest, kroppen blir febervarm, jag mår illa, blodet rusar upp till kinderna som färgas röda, en klump i halsen av gråt, en klump i magen av ångest, och det gör ont i bröstet. Så det är inte bara psykiskt, även om det är lika jobbigt... Jag vet inte vad jag svamlar om egentligen... egentligen vill jag bara lägga mig här utanför på gatan och vänta på en bil. Det låter melodramatiskt men det skiter jag i idag. Bloggen är trots allt min spypåse.

Det är så sjukt... alltid förr så sa jag "om min mamma eller pappa dött så hade jag aldrig klarat det".
Om människor då menar "klara sig" = överleva. Så ja, det gör man. Man överlever. Fysiskt. Hjärtat fortsätter konstigt nog att slå, och pulsen att banka fortfarande. Men klara sig? Nej, det gör jag inte. Jag är ett vrak. Jag försöker bita ihop och jag försöker njuta av det som finns kvar. Christoffer, mamma, stoffes familj, vår framtid... men det hjälper inte. För du finns inte. Och allting känns totalt meningslöst nu när du är död.

Död. Vilket jävla äckligt svinigt pissigt ord. Fyfan! Jag trodde inte att jag skulle behöva säga "pappa" och "död" i samma mening förräns jag själv satt på ålderdomshem. Du lovade mig ju det. Ända sen jag var liten och vi pratade om döden så sa jag att du aldrig fick dö, inte mamma heller. Jag sa att du var tvungen att lova mig det, att lova att du skulle leva i minst 200 år. Du sa alltid att du lovade. Vi lovade varann minst 200 år. Tack vare cancern fick jag bara 20, och du fick bara 54 år själv. Var är resterande? Jag vill lösa in dom nu. Cash or credit? Kom bara hem. Jag orkar inte gråta mer, jag orkar inte må såhär en enda sekund till. Jag orkar inte sakna dig längre, jag vill ha dig här!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du lovade!!!