lala

Jag ska egentligen städa just nu, men ja, det är en paus pågående just nu. Älskling håller på att sätta ihop vårt nya köksbord. Eftersom hans hand är bruten (fylle-olycka) så går det ganska så sakta, jag har frågat honom om han ska ha hjälp men nej det vill han inte. :P

Annars har jag faktiskt inte så mycket mer att berätta idag... Sara och Rickard ska väl hit och käka mat sen vet vi inte vad som händer.

Ha en bra helg iaf :)

If you ever come back...

Emelie, skicka lösen och anv. till [email protected]


Ingen bra dag idag, så jag har inte så mkt att dela med mig av... En annan dag.


Pappa <3
I'll leave the door on the latch
If you ever come back, if you ever come back
There'll be a light in the hall and a key under the mat
If you ever come back
There'll be a smile on my face and the kettle on
And it will be just like you were never gone
There'll be a light in the hall and a key under the mat
If you ever come back, if you ever come back now
Oh if you ever come back, if you ever come back

Now they say I'm wasting my time
Cause you're never coming home
But they used to say the world was flat but how wrong was that now


Bilder

Nu sitter jag här igen, WOW! :) Stör mig fortfarande på Stoffes tangentbord, men musen är ju värst! Den har en knapp på sidan som gör att man går tillbaka till föregående sida igen. Denna råkar ju jag trycka till hela tiden. :P

I veckorna som gått så har pappas årsdag kommit och gått, så även hans födelsedag. Jobbigt är ju bara förnamnet.  Jag och mamma blev inbjudna av kyrkan att gå i en sorgegrupp. Vi tackade ja och har i sex veckors tid gått dit varje torsdag. Förra torsdagen var sista gången. Det har varit skönt att prata med andra som sörjer, när vi bollat tankar med varann så har både jag och mamma insett att vi är helt normala som tänker och känner som vi gör. Eller så är alla andra lika galna som oss, så kan det ju också vara.

Jag lovade ju för ett tag sen bilder på sovrummet och hallen så fort vi målat om, det ska jag lägga upp nu. Bortse från de fula plastgolven bara. ;) Vi har också målat och möblerat om i vardagsrummet, men där är inte färdigt än.


Hallen







Sovrummet.










Stoffes sida av sängen.


Min sida av sängen.



Update

Emelie, hur kommer jag in på din blogg? :)


Inte skrivit på länge. Dels pågrund av brist på ork, och dels för att min dator gått sönder (eller laddaren till datorn, rättare sagt) och jag hatar att sitta vid Stoffes dator för tangentbordet är helt konstigt... Men nu sitter jag här iallafall.

Fan alla är ju med barn. (Vad fan, hon skriver inte på hur länge som helst, och direkt så börjar hon gnälla....  ;)) Precis alla är på tjocken. Alla utom jag. Okej, kanske överdriver jag. Inte alla. Ca 90 procent av hela bekantskapskretsen bara. Fy vad jag hatar er. Jag gillar er och är glad för er skull, men jag hatar er. Jag tänker inte censurera det, för så är sanningen och sanningen ska sätta en fri, sägs det. Iallafall så känns det lite bättre att få vara ärlig. Lite pågrund av detta är också ett skäl till varför jag varit borta från både bloggen, facebook och IRL... Jag orkar inte med det helt enkelt. Det är svårt att veta att man själv inte kan få barn. Det är tungt.

En glad nyhet är dock att jag ska bli gudmor. :) Isabelle och Patrick fick sin lilla pöjk i helgen och dom bad mig bli gudmor. Blev jag över-lycklig eller vad?! När dom först fick Lowa så ville dom att jag skulle bli gudmor till henne, men jag tackade nej för jag trodde att dom bara erbjöd sig det för att dom tyckte synd om mig. Typ, låt den stackars barnlöse fan få bli gudmor... Men det släppte jag denna gången efter att ha pratat med I och P, dom lovade dyrt och heligt att det inte var pågrund av ömkan utan för att dom visste hur mycket jag avgudade Lowa och visste att jag skulle göra detsamma med den lille nykomlingen.

En annan rolig nyhet är att en gammal vän till mig fått veta att hon väntar barn, hon gjorde några aborter i tonåren och var rädd att det skulle påverka nu när dom försökte bli med barn, men nu väntar dom sitt första lilla knyte, åhh börjar nästan gråta... Är glad för er skull. :) <3

Ja ni tyckte väl att jag är totalt emotionellt efterbliven, det är jag väl medveten om. Jag är både super glad och lycklig över andras graviditeter, men samtidigt så blir jag ledsen och deppig. Ja det är konstigt. Fast nä, egentligen inte. Jag har ju förklarat att det är som med allt annat i livet, exempelvis om en vän vinner miljoner på bingo. Du är glad för vännen men nog fan är man avundsjuk. Något som stör mig så jävla förbannat är att folk tror att jag blir sur om dom berättar att de är med barn. Ni är ju störda i huvudet på riktigt. (Riktat till er som uttalar sig om mig som inte känner mig!!) Och jag har redan sagt tusen gånger att jag inte missunnar någon sina barn, så sluta snacka skit.

Fan blev ett gnälligt inlägg ändå ju. Får bli ett gladare inlägg nästa gång, vilket förhoppningsvis inte tar lika lång tid. ;)

Natti natti

RSS 2.0