Jaghatardig
Jag borde väl inte erkänna det, men ibland så googlar jag ditt namn. Du poppar upp på ditt jävla fejja-konto och jag känner hur jag hatar dig. Jag känner att jag önskar att vi aldrig träffats den sommardagen när vi var små. Jag känner ett obehag och en bitterhet gentemot dig. Jag hatar att du ljög, jag hatar att allting du någonsin sa till mig var osanning. Jag hatar allt som har med dig att göra. Jag hatar dig med passion. Jag hatar din fula brud, jag hatar att din vänskap inte var värd ett skit i slutändan. Hon vet inte om att du ringde till mig två veckor efter du träffat henne och sa att du önskade att det var vi istället, hon vet inte att du sa att du tyckte vi hörde ihop. Hon vet inte att du har en tendens att vara otrogen mot alla dina flickvänner. Hon vet inte att du var kär i mig när ni började dejta. Hon är en ovetande stackars sate. Och nu har du satt en ring på hennes finger. Det är skrattretande. Du kan inte hålla någon relation vid liv, inte någon alls, jag räknar dagarna tills du dumpat henne för du är ett kräk. Jag hatar att jag slösade så mycket tid på dig, jag hatar mig själv för jag visste ju det hela tiden. Jag visste att du inte kunde acceptera Christoffer, jag visste att du aldrig skulle acceptera att det inte blev vi. Jag visste att du ljög, jag visste att du var ett kräk, ändå var vi vänner. Ändå lät jag dig stanna i mitt liv så jävla länge. Och jag hatar ditt ansikte, jag hatar ditt hår, jag hatar hur du håller din jävla cigarett när du röker, jag hatar våra minnen och jag hatar att jag hatar dig för vi lovade att vara vänner för alltid. Du som tröstat mig så många gånger och vi som alltid hade varann, helt plötsligt så träffar du henne och jag faller i glömska. Min pappa dog och du skickade inte ens ett sms din jävla råtta. Du skulle föreställa mina vän, du sa att du älskade mig och att du aldrig skulle såra mig. Jag förstår inte varför du sa emot mig alla gånger när jag sa att du var som alla andra, för ingen är ärlig. Varför ljög du då? Jag hatar att jag saknar något jag aldrig haft, för du var aldrig en vän. Det var du aldrig. Du ville ha något mer, det ville jag inte, och du sa att det var okej. Och varje gång jag sa att jag trodde det skulle sluta såhär någongång, så sa du nej. Det skulle det inte. Du ljög.
Och jag hatar dig.
Och jag hatar dig.
Kommentarer
Trackback
